Hon kom fram som ett ungt, sött stjärnskott på 70-talet men redan tidigt tog hon tag i sin karriär på ett sätt som var ovanligt för kvinnor i den hårt styrda amerikanska skivbolagsvärlden: Hon skrev sina egna låtar, hon spelade själv gitarr och hon valde sin egen musikaliska väg, kanske inte alltid på det sätt som skivbolaget önskade. Men hon vann i respekt och det är något som hon kunnat bevara genom en lång och oerhört framgångsrik karriär som gett henne mängder av guld- och platinaskivor, Grammy- och Dove-utmärkelser, konsertturnéer över i stort sett hela världen och en förstaplats på Billboards poplista. Men hon har också blivit starkt ifrågasatt och kritiserad, inte minst från kyrkfolk i USA, för sin "flört" med popbranschen genom den "okristna" låten Baby Baby och den uppmärksammade skilsmässan från tillika artistkollegan Gary Chapman. Nu skriver vi 2010 och Amy kommer men en ny platta som väldigt tydligt var hon just nu befinner sig, musikaliskt och som människa. Förutom de nya, riktigt ur-starka låtarna, får vi som bonus en nyinspelning av klassikern Arms of Love plus tre av hennes mest älskade berättarsånger.