Efter ”Mitt gömda jag”, den uppmärksammade cd:n där Tomas Boström tolkar Leonard Cohen är det redan dags för hans alldeles egna sånger att göra sig hörda. – För precis ett år sedan trodde jag att det var kört med ”Cohen-projektet” eftersom rättighetsfrågorna drog ut på tiden i det oändliga. Jag hade två valmöjligheter – att bli bitter eller bättre. Bitterhet ligger inte riktigt för mig och om jag blivit bättre törs jag inte lova, men plötsligt stod jag i en störtvåg av sånger som pockade på att bli skrivna och sjungna, berättar Tomas.

Sångerna hade inspirerats av ett gammalt familjealbum som glömts bort, men hittats. Där fanns mycket av Tomas liv, fångat i svartvitt. – Det ena gav det andra och plötsligt började andra bilder ta form, en inblåsning på Gotska Sandön, en eftermiddagspromenad utefter Hudsonfl oden, en månklar natt i Klarakvarteren… Tomas nya sånger är kanske lite mer urbana än tidigare. – Ja, det känns som om sångerna är på väg att fl ytta hemifrån på något sätt. Efter drygt trettio år på Gotland och alla stränder och gränder här, klippte dom liksom navelsträngen och drog. Det känns faktiskt lite spännande. Jag är inte riktigt herre över sångerna längre. En annan känsla när man lyssnar på den nya cd:n är att det Boström är mer privat Boström än predikant. – Det kan kanske stämma, men jag har lite svårt att dra dom gränserna. Att den nya skivan skulle spelas in i Sandkviestudion i Visby var nog en självklarhet och att Johan Lindström, återigen, skulle bli medmusiker. – Micke Lyander har varit min tekniker så länge jag minns. Jag sjunger aldrig så bra som när han är i närheten. Att han dessutom vågade tro på oss och riva ut allt det digitala från studion för att damma av en, i det närmaste, antik bandspelare och göra en gammaldags analog inspelning utan vare sig datorer eller eff ektboxar kändes som att sångerna fi ck sin bekräftelse. Att Johan är med är också otroligt skönt. Han är bara bäst. Med två sådana medarbetare kan det inte bli helt fel. Basisten går inte heller av för hackor. – Nej, att Dan Berglund (från Esbjörn Svenssons trio och Tonbruket) ville vara med på denna resa kändes nästan för bra för att vara sant. Jag har alltid haft tur med mina musiker, och det verkar verkligen vara en tur som håller i sig. Med sådana medarbetare vågar man skala av och göra en inspelning så nära alla fel, brister och kvalitéer det bara går. Köp den digitalt här: