Som få andra har Michael W Smith under sin långa karriär lyckats förena ytterligheter som "högt på profana hitlistor" och "lovsångsledare" och ändå ha trovärdigheten i behåll. Att som man ofta gör (framför allt i USA kanske) skilja på "pop" och "lovsång", "kristet" och "profant" blir ovanligt ointressant när man ser på Michaels låtskrivande och artisteri. Killen är helt enkelt en genuint kristen man som gör den bästa musik han kan, ibland stillsam och andaktsfull, ibland med fullt ös och fotbollskörsrefränger.

Den här kombinationen blir väldigt tydlig på hans nya album "Wonder", den går inte riktigt att placera i ett musikaliskt fack. Så vi skippar den tanken och tar i stället med glädje åt oss av nyskrivna höjdarlåtar som "Take me over" (som skulle kunna kallas "lovsång") och "Save me from myself" (som är "rock") och konstaterar att plattan är som livet; alltid inför Gud men ibland stillsamt och vördnadsfullt, ibland brusande och jublande och ibland bara ett rop om nåd och förlåtelse.