"Klagomuren" är en revolt mot misslyckandet, sånger om trotset som krävs. Med en idealism som tror på allvaret och hjärtats uppriktighet. En röst som liksom svävar, eller flyter, som förbannar, vädjar. Med orglarna och det förrädiskt smekande vita bruset som påminner om något, förlåtelse kanske, eller en kommande dom. Och trummorna, rytmerna - exorcismen! "Om En hand i himlen" var en kallt elektroniskt hav är Klagomuren en vind i svart blänkande silver knuten runt kroppen. Nio sånger. Som ihärdiga, hopplösa besvärjelser. Och varför då? Vad ska de vara bra för? Kanske är de det enda som kan få himlen att öppna sig. Så att regnet äntligen kan falla.